Fåglar i Vendelsjön
av Thomas Pless

Synpunkter på den här sidan samt frågor om sjöns fåglar görs direkt till Thomas Pless
Fågelåret 1998
Fågelåret 1998 var ett av det bästa hittills. Totalt sågs 193 arter vilket är den högsta årssumman någonsin. Ett stort antal skådare besökte det nya fågeltornet. Vissa dagar kunde mer än 50 skådare trängas på Varggropen. Under våren sågs osedvanligt stora antal gäss rasta i sjön. Tack vare utsikten från tornet kunde man lätt urskilja flertalet gåsarter, bl. a vitkindad gås spetsbergsgås 12, bläsgås 10 samt fjällgås 2. Max siffror för sädgås blev 2650.  Bland sångsvanarna (som mest drygt 100) kunde man som hitta två mindre sångsvan. Övriga intressanta arter som noterades under våren var videsparv, 1 hane den 10/4, salskrake som mest 20 ex, rödspov 1 ex 22/4. Under maj-juli genomfördes en inventering av sjöns häckfåglar som redovisas utförligare under rubriken inventeringar. Under hösten rastade en del vadare på strandängarna bl. a roskarl och kustsnäppa.

Till början av sidan
Restaureringsarbetet
Arbetet inleddes 1994 med fräsning av vegetationen på strandängarna längs sjöns sydvästra del. Två år senare frästes strandängen vidare norrut till Kättslinge samt längs sjöns sydöstra strand. Den frästa strandängsarealen 1994-1996 uppgår totalt till 79 ha. För de fågelarter som gynnas av öppna hävdade sötvattenstrandängar har restaureringsinsatserna överlag haft en mycket positiv inverkan. Planer finns idag att fortsätta med ytterligare insatser för att förbättra biotopen för de våtmarksbundna fåglarna. En modern båt för bekämpning av vass och säv införskaffades under 1998 och har under året testats bl. a i södra delen av sjön

Effekten av restaureringen
Vendelsjön kantas till stora delar av strandängar där man i århundraden bedrivit slåtter för att få vinterfoder till djuren. Efterhand som slåttern upphörde kring sekelskiftet har hävden övertagits av betande boskap. Från mitten av 1900-talet har betesdriften gradvis minskat vilket tillsammans med dikning och ökad näringstillförsel medfört att strandängarna växt igen och minskat i areal. Denna förändring av landskapet har inneburit att ett stort antal fågelarter som är beroende av våtmark och hävd har minskat kraftigt i antal eller har försvunnit helt.

De senast åren har dock Vendelsjön upplevt något av en renässans som fågel lokal. Avgörande för denna utveckling har varit en restaurering av de igenväxta strandängarna längs sjöns södra stränder. För att utröna dess effekt på fågelfaunan har inventering av de häckande fåglarna genomförts före (1993) och efter (1997) restaureringen. 

Metodik och inventeringsområden

För att få en rättvisande bild av restaureringens effekt genomfördes inventeringarna på likvärdigt sätt under de båda inventeringsåren. Antalet häckande par fastställdes enligt revirkarteringsmetoden (SNV 1978). Inventeringsområdet har en total areal på 117 ha (se karta). Vid 1993 års inventering utgjorde åker 54 ha, öppen strandäng med varierande hävd 32 ha, träd- eller buskbevuxen betad mark 6 ha och mad dominerad av bladvass och vasstarr 35 ha (Amcoff & Pettersson 1994). När 1997 års inventering genomfördes hade arealen av strandängen ökat till 36 ha och framförallt mark bevuxen med bladvass hade minskat i motsvarande grad. De mest påtagliga förändringarna mellan 1993 och 1997 var att den tuviga och högvuxna vegetationen på fuktängen och maden ersatts av en betydligt mer lågvuxen betad vegetation samt att en blå bård skapats innanför vasskanten. Huvuddelen av fräsningen utfördes 1994 varför resultatet av inventeringen 1997 kan anses spegla fågelfaunans sammansättning tredje vegetationssäsongen efter fräsning.

Utnyttjandet av strandängarna

Sedan flera århundraden tillbaka har fuktängarna och maderna vid södra Vendelsjön utnyttjats som slåttermarker. Kring hela södra delen av sjön utbredde sig tidigare öppna fuktängar och mader som in på 1900-talet slogs med lie på sensommaren. Senare under 1900-talet har stora delar av strandängarna betats. Betydande arealer äng har efterhand omförts till åkermark och på vissa fuktängar har lövskog etablerats. Sedan åtminstone 1970-talet har betet på fuktängarna varit svagt eller saknats. Åren 1979-82 förekom inget bete i inventeringsområdet. Denna utveckling har medfört en högvuxen vegetation av bladvass, vasstarr, älgört och lövbuskage. Sedan 1983 har ängarna betats och antalet djur har efterhand ökat. Den friska delen av ängen har under denna period varit relativt väl hävdad medan fuktiga och blöta delar varit svagt hävdade eller helt saknat hävd.

Fågellivet sedan 1970-talet

I början av 70-talet började fågellivet studeras regelbundet vid Vendelsjön och utvecklingen på strandängarna har därför kunna följas under drygt 25 år. En inventering av vissa utvalda arter, t ex änder och sothöna, har genomförts på strandängarna även under 1981 och 1988 (Pless K & Pless T. 1988). Strandängarna var under första halvan av 70-talet fortfarande levande och med en utpräglad blå bård längs vassen. Någon inventering av häckande eller rastande fåglar utfördes tyvärr aldrig men dagboksanteckningarna ger en bra bild av fågellivet under denna tid, åtminstone vad gäller de rastande fåglarna. Under en bra dag i maj kunde100-tals brushanar och grönbenor samt 10-tals rödbenor, svartsnäppor och gluttsnäppor ses på strandängarna. Med lite tur kunde man även stöta på någon dubbelbeckasin eller dvärgbeckasin. I den blå bården rastade 100-tals krickor och bläsänder samt 10-tals skedänder, stjärtänder och årtor. Från slutet av juli till september rastade småflockar med vadare av släktet calidris i den blå bården som denna tid på året nästan torkat ut. Kärrsnäppa och småsnäppa och var vanligast men även enstaka mosnäppor och spovsnäppor fanns med i flockarna.

Bland de häckande fåglarna var sothönan mycket talrik och åtminstone torde flera par årtor och skedänder ha häckat.

Under mitten av 70-talet började strandängarna förbuskas och närmast sjön bildades höga grästuvor. Den blå bården minskade successivt och var helt försvunnen vid mitten av 80-talet. Skedand och årta försvann nu som häckfåglar och sågs endast rasta sporadiskt. Vadare av släktet calidris försvann helt och rödbena, svartsnäppa och gluttsnäppa sågs knappt årligen. Gräshoppsångaren och buskskvätta, vilka båda gynnas av igenväxningen, blev nu karaktärsarter för strandängen.

Restaureringsinsatser

Arbetet inleddes 1994 med fräsning av vegetationen på strandängarna längs sjöns sydvästra del. Två år senare frästes strandängen mellan Valla och Kättslinge. Fräsning har också skett utanför inventeringsområdet längs sjöns sydöstra stränder. Den frästa strandängsarealen 1994-96 uppgår totalt till 79 ha vid södra Vendelsjön. Inom det område där föreliggande studie genomförts har 24 ha strandäng frästs. Fräsningen av framförallt tät bladvass har medfört att arealen strandäng ökat med 4 ha. Arealen väl eller relativt väl hävdad strandäng har dock mer än fördubblats och uppgick 1997 till ca 30 ha. Ökning av hävdad äng har framförallt skett i de fuktiga och blöta delarna av strandängen. Med det betestryck som förelåg 1997 var frisk- och fuktängen övervägande väl hävdad och maden måttligt hävdad.

Till början av sidan
Restaurerings inverkan på häckfåglarna

För de fågelarter som gynnas av öppna hävdade sötvattenstrandängar har restaureringsinsatserna överlag haft en mycket positiv inverkan. Antalet häckande par av änder, vadare, sothöna och gulärla har mångdubblats. Inte mindre än 7 nya våtmarksberoende arter tillkom som nya häckfåglar på ängarna efter restaureringen. Endast en art, gräshoppsångare, försvann som häckfågel i området.

Gäss och änder
 Grågås häckade med ett par både 1993 och 1997. Att arten inte ökat i antal efter restaureringen är lite förvånande med tanke på att grågås efter restaureringen Hjälstaviken ökat mycket kraftigt, xx par 1997 (Pekka Westin i manus). Som en komplettering bör dock nämnas att under 1998 har fem par framgångsrikt häckat inom inventeringsområdet.

Antalet par av simänder ökade från 3 par till 14 par. Gräsanden som stod för merparten av denna ökning har visat en nedåt gående trend (1981: 10-12 par, 1988: 9-10 par, 1993: 2 par) men är efter restaureringen åter i nivå som i början av 80-talet (10 par). Årta och skedand tillkom som nya häckfåglar med 2 respektive 1 häckande par. Vid 1993 års inventering gjordes ingen observation av vare sig årta eller skedand.

Vadare
De två vadararter som häckade i inventeringsområdet 1993, tofsvipa och enkelbeckasin, ökade mycket kraftigt efter restaureringen. Tofsvipan ökade från 2 till hela 22 par. På strandängarna häckade inget par 1993 medan 10 par häckade här 1997. Ökningen av tofsvipor kan till synes förefalla vara extremt stor men bilden blir något annorlunda om man räknar med åkrarna inom ett avstånd på 400 meter från inventeringsområdets västra gräns. Inom detta större område häckade 1993 14 par och 1997 32 par. För tofsvipans del verkar det således dels ha skett en verklig ökning av antalet par och dels en omlokalisering av av häckplatserna från de vidsträckta åkrarna till strandängen och åkrarna närmast strandängen. Födotillgången för ungar av tofsvipa är förmodligen betydligt bättre på strandängarna än på åkermarken. Efter kläckning leds ungarna ner till strandängen vilket också noterades 1993 då inga vipor häckade på strandängen. Tätheten på strandängen var 28 par/km2. 

Enkelbeckasinen ökade från 2 till 10 par och uppenbarligen utgör den måttligt hävdade starrzonen en attraktiv biotop för arten. Tätheten för enkelbeckasin var 28 par/km2. Nämnas kan att så sent som den 30.5 observerades både dvärg- och dubbelbeckasin på ängarna. Av storspov noterades 3 par utanför inventeringsområdet 1993 och 1997 fanns 1 par i inventeringsområdet och 2 par utför. Rödbenan som före restaureringen knappt var en årlig gäst tillkom som ny häckfågel med 2 par 1997.

Trana, Rallar och måsfåglar
Trana påbörjade häckning under 1997 men misslyckades sannolikt. Dessutom fanns det översommrande tranor på strandängarna under hela perioden med som mest 35 exemplar den 7/6. Trana som är en relativt ny häckfågel i sjön och häckade på samma plats även föregående år. Sothönan är en art som sannolikt drabbats hårt av igenväxningen av strandängarna och har därför visat en nedåtgående trend (1981: 8 par, 1988: 4 par, 1994: 1 par). Arten har nu gynnades av att den blå bård återskapats innanför vassen och hela 10 par fanns i inventeringsområdet under 1997. Vattenrall visade oförändrad status då 5 revir noterades båda inventeringsåren. Fåglarna uppehöll sig huvudsakligen i de blöta och icke hävdade delarna. Fiskmåsen tillkom som ny häckfågel med 4 par på åkrarna nära strandängen. Två av paren sågs ruva på mycket små trädfria åkerholmar.

Tättingar
Den enda tätting som uppvisade en kraftig ökning var gulärla för vilken beståndet mer än tredubblades efter restaureringen. Flertalet gulärlor häckade på fuktängen mellan den välhävdade friskängen och den svagare hävdade maden. Tätheten på strandängen var 39 par/km 2. Beståndet av ängspiplärka var oförändrat mellan de båda åren och sånglärkan ökade från 5 till 8 par på själva strandängen. Beståndet av buskskvätta halverades och för gräshoppsångaren som 1993 förekom med 13 revir gjordes inte en enda observation 1997. Gräshoppsångaren vars numerär kan spegla graden av igenväxning har visat en svag ökning på strandängarna sedan början på 80-talet (1981: 7, 1988: 8, 1993: 13) men trenden är i och med restaureringen bruten.

Rastande fåglar
Även för rastande fåglar har hävdade strandängar med väl utvecklad blå bård stor betydelse. Antalet rastande simänder och vadare ökade kraftigt mellan de båda åren och är nu i nivå med 70-talets numerär. Toppnoteringar under inventeringsperioden blev enligt följande; kricka 250, bläsand 30, tofsvipa 250, enkelbeckasin 40, grönbena 250, svartsnäppa 20 och gluttsnäppa 30. Vid 1993 års inventering noterades endast några 10-tal rastande simänder och enstaka vadare.

Referenser
Amcoff. M & T. Pettersson. 1994. Häckfågelinventering, kärlväxtinventering samt restaureringsförslag. Upplandsstiftelsen. Stencil nr 5.
Amcoff M.1994. FiU
Pless K & Pless T. 1988. Häckfågelfaunan vid Vendelsjön
SNV1978

Till början av sidan
Antal revir av några utvalda arter 1993 och 1997
Art

Sångsvan
Grågås
Kricka
Gräsand
Årta

Skedand 
Vattenrall 
Sothöna  
Trana 
Tofsvipa 

Enkelbeckasin 
Storspov
Rödbena
Fiskmås
Sånglärka

Ängspiplärka
Gulärla
Buskskvätta
Gräshoppsångare		 Revir 1993

0
1
1
2
0

0
5
1
0
2

2
0
0
0
13

17
4
13
13		  Revir 1997

1
1
1
10
2

1
5
10
1
22

10
1
2
4
16

17
14
6
0		 Skillnad

+1
0
0
+8
+2

+1
0
9
+1
+20

+8
+1
+2
+4
+3

0
+10
-7
-13

Till början av sidan

Sjöfågelinventeringen 1998
av Anders Arnell, Mats Fredriksson och Thomas Pless

Under maj-juni gjordes totalt 22 besök och minst 25% av sjön inventerades vid varje tillfälle. Ingen del av sjön besöktes vid mindre än fem tillfällen varav minst ett under dygnets mörka timmar.  Vid inventeringen och efterföljande utvärdering har vi följt Naturvårdsverkets Biologiska inventeringsnormer, parräkning i inlandsvatten (Leif Nilsson). Inventeringarna 1981 och 1988 genomfördes på likvärdigt sätt vilket medför att man kan jämföra resultaten från de tre inventeringsåren.

En hel del fåglar, förmodligen unga, översommrade i sjön vilket försvårade arbetet något. Främst var det änder, som vigg och knipa, samt trana, grågås och kanadagås. Dessa fåglar höll dock nästan alltid ihop i flockar och kunde därför relativt enkelt särskiljas från de häckande fåglarna.

Under andra halvan i maj började gräsänder att samlas i stora flockar (upp till 75 exemplar). Flertalet av dessa fåglar fanns inte i sjön i början av häckningssäsongen och det är okänt varifrån de kommit. Detsamma gäller för flera andra änder, (kricka, bläsand och brunand),  som några veckor senare (juni) samlades i flockar.

Vissa arter, t ex grågås och trana, är mästare på att dölja sig under häckningstid och därmed svåra att inventera. Inga bon hittades t ex av grågås men däremot sågs senare vid några få tillfällen hela fem kullar.

Andra mycket svåra arter att inventera var  årta, kricka och skedand som både sågs spela och para sig men varken bon eller ungar hittades.

Hela häckningssäsongen var mycket regnig varför häckningsresultatet var dåligt för många arter. Få kullar av svanar och änder sågs under sommaren.

  • 1998 års inventering har i denna sammanställning jämförts med resultatet från inventeringar av sjöns häckfåglar utförda:

  • 1981 av Thomas Pless

  • 1988  av Kenneth Pless och Thomas Pless
    Materialet har kompletterats med resultatet från inventeringar av strandängarna i sjöns sydvästra del, mellan Kättslinge och Vendelåns utlopp, utförda:

  • 1993 av Martin Amcoff

  • 1997 av Martin Amcoff och Thomas Pless

Vi har även gått igenom samtliga observationer som inrapporterats till den regionala rapport kommittén i Uppland och dessutom mina egna anteckningar från mer än tusen observationsdagar vid sjön.

Till början av sidan
Fågelfaunans utveckling
Tabellen nedan visar de olika arternas numerär i sjön vid de tre inventeringsåren. Endast två arter (kanadagås och drillsnäppa) visar en oförändrad numerär. Fiskmås och näktergal visar en gradvis ökning och vigg visar en gradvis minskning. Flera arter, (skäggdopping, knipa, vattenrall och sothöna), som visade en markant nedgång vid inventeringen 1988 har glädjande nog återhämtat sig de senaste åren och vissa hade till och med en numerär högre än nånsin vid inventeringen 1998. För andra arter, t ex gulärla, speglar dess numerär effekten av den restaurering av strandängarna som skett i södra delen av sjön. Man kan dock feltolka flera arters utveckling genom att enbart se till resultaten från dessa tre inventeringar. Efterföljande artlista ger däremot en mer detaljerad och mer korrekt redovisning av arternas utveckling i sjön. För några arter redovisas även det totala antalet fynd vid sjön samt hur de fördelats under 70-, 80- respektive 90-talet. 70-talet motsvarar då av åren 1974-1979,  80-talet av åren 1980-1989 samt 90-talet av åren 1990-1998.

Art

Skäggdopping, (Podiceps cristatus).
Gråhakedopping, (Podiceps grisegena).
Svarthakedopping, (Podicepsauritus).
Rördrom, (Botaurus stellaris).
Knölsvan, (Cygnus olor).


Sångsvan, (Cygnus cygnus).
Grågås, (Anser anser).
Kanadagås, (Branta canadensis).
Kricka, (Anas crecca).
Gräsand, (Anas platyrhynchos).

Årta, (Anas querquedula).
Skedand, (Anas clypeata).
Brunand, (Aythya ferina).
Vigg, (Aythya fuligula).
Knipa, (Bucephala clangula).

Storskrake, (Mergus merganser).
Brun kärrhök, (Circus aeruginosus).
Vattenrall, (Rallus aquaticus).
Småfläckig sumphöna, (Porzana porzana).
Kornknarr, (Crex crex).


Rörhöna, (Gallinula chloropus).
Sothöna, (Fulica atra).
Trana, (Grus grus).
Enkelbeckasin, (Gallinago gallinago).
Rödbena, (Tringa totanus).

Skogssnäppa, (Tringa ochropus).
Drillsnäppa, (Actitis hypoleucos).
Skrattmås, (Larus ridibundus).
Fiskmås, (Larus canus).
Fisktärna, (Sterna hirundo).

Skäggmes, (Panurus biarmicus).
Gulärla, (Motacilla flava flava).
Näktergal, (Luscinia luscinia).
Gräshoppsångare, (Locustella naevia).
Flodsångare, (Locustella fluviatilis).

Kärrsångare, (Acrocephalus palustris).
Trastsångare, (Acrocephalus arundinaceus).

 1981

40
1
0
2
5


0
1
5
2
28

2
2
2
6
17

0
4
10
3
0


2
34
0
>5
0

0
4
0
3
5

0
2
9
24
2

2
2

 1988

8
0
0
2
5


0
0
4
1
32

0
0
1
4
9

1
4
3
4
4


0
7
0
3
0

0
4
0
4
5

0
2
24
29
0

1
0

 1998

21
2
1
2
13


2
5
5
3
54

6
3
1
2
22

0
2
11
5
0


0
53
3
30
4

1
5
15
6
3

>10 kullar
17
33
29
3

1
6

Till början av sidan

Fågelarter noterade vid sjön Totalt:249 arter

Storlom, (Gavia arctica)
Smådopping, (Tachybaptus ruficollis)
Skäggdopping, (Podiceps cristatus)         Gråhakedopping, (Podiceps grisegena)   Svarthakedopping, (Podiceps auritus)

Svarthalsad dopping, (Podicepsnigricollis)
Storskarv, (Phalacrocorax carbo)
Rördrom, (Botaurus stellaris)
Ägretthäger, (Egretta alba)
Rallhäger, (Ardeola ralloides)

Häger, (Ardea cinerea)
Skedstork, (Platalea leucorodia)
Knölsvan, (Cygnus olor)
Mindre sångsvan, (Cygnus columbianus)
Sångsvan, (Cygnus cygnus)

Sädgås, (Anser fabalis)
Spetsbergsgås, (Anser brachyrhynchus)
Bläsgås, (Anser albifrons)
Fjällgås, (Anser erythropus)
Grågås, (Anser anser)

Snögås, (Anser caerulescens)
Stripgås, (Anser indicus)
Kanadagås, (Branta canadensis)
Vitkindad gås, (Branta leucopsis)
Prutgås, (Branta bernicla)

Rostand, (Tadorna ferruginea)
Gravand, (Tardorna tardorna)
Bläsand, (Anas penelope)
Snatterand, (Anas strepera)
Kricka, (Anas crecca)

Gräsand, (Anas platyrhynchos)
Stjärtand, (Anas acuta)
Årta, (Anas querquedula)
Skedand, (Anas clypeata)
Brunand, (Aythya ferina)

Vigg, (Aythya fuligula)
Bergand, (Aythya marila)
Mandarinand, (Aix galericulata)
Ejder, (Somateria mollissima)
Alfågel, (Clangula hyemalis)

Sjöorre, (Melanitta perspicillata)
Svärta, (Melanitta fusca)
Knipa, (Bucephala clangula)
Salskrake, (Mergus albellus)
Småskrake, (Mergus serrator)

Storskrake, (Mergus merganser) 
Bivråk, (Pernis apivorus)
Glada, (Milvus milvus)
Havsörn, (Haliaeetus albicilla)
Brun kärrhök, (Circus aeruginosus)

Blå kärrhök, (Circus cyaneus)
Stäpphök, (Circus macrourus)
Ängshök, (Circus pygargus)
Duvhök, (Accipiter gentilis)
Sparvhök, (Accipiter nisus)

Ormvråk, (Buteo buteo)
Fjällvråk, (Buteo lagopus)
Örnvråk, (Buteo rufinus)
Mindre skrikörn, (Aquila pomarina)
Större skrikörn, (Aquila clanga)

Kungsörn, (Aquila chrysaetos)
Fiskgjuse, (Pandion haliaetus)
Tornfalk, (Falco tinnunculus)
Aftonfalk, (Falco vespertinus)
Stenfalk, (Falco columbarius)

Lärkfalk, (Falco subbuteo)
Jaktfalk, (Falco rusticolus)
Pilgrimsfalk, (Falco peregrinus)
Järpe, (Bonasa bonasia)
Orre, (Tetrao tetrix)

Tjäder, (Tetrao urogallus)
Rapphöna, (Perdix perdix)
Vaktel, (Coturnix coturnix)
Fasan, (Phasianus colchicus)
Vattenrall, (Rallus aquaticus)

Småfläckig sumphöna, (Porzana porzana)
Mindre sumphöna, (Porzana parva)
Kornknarr, (Crex crex)
Rörhöna, (Gallinula chloropus)
Sothöna, (Fulica atra)

Trana, (Grus grus)
Strandskata, (Haematopus ostralegus)
Mindre strandpipare, (Charadrius dubius)
Större strandpipare, (Charadrius hiaticula)
Fjällpipare, (Charadrius interpres)

Ljungpipare, (Pluvialis apricaria)
Kustpipare, (Pluvialis squatarola)
Tofsvipa, (Vanellus vanellus)
Kustsnäppa, (Calidris canutus)
Småsnäppa, (Calidris minuta)

Mosnäppa, (Calidris temmincki)
Spovsnäppa, (Calidris ferruginea)
Kärrsnäppa, (Calidris alpina)
Myrsnäppa, (Limicola falcinellus)
Brushane, (Philiomachus pugnax)

Dvärgbeckasin, (Lymnocryptes minimus)
Enkelbeckasin, (Gallinago gallinago)
Dubbelbeckasin, (Gallinago media)
Morkulla, (Scolopax rusticola)
Rödspov, (Limosa limosa)

Myrspov, (Limosa lapponica)
Småspov, (Numenius phaeopus)
Storspov, (Numenius arquata)
Svartsnäppa, (Tringa erythropus)
Rödbena, (Tringa totanus)

Gluttsnäppa, (Tringa nebularia)
Skogssnäppa, (Tringa ochropus)
Grönbena, (Tringa glareola)
Drillsnäppa, (Actitis hypoleucos)
Roskarl, (Arenaria interpres)

Smalnäbbad simsnäppa, (Phalaropus lobatus)
Labb, (Stercorarius parasiticus)
Dvärgmås, (Larus minutus)
Skrattmås, (Larus ridibundus)
Fiskmås, (Larus canus)

Silltrut, (Larus fuscus)
Gråtrut, (Larus argentatus)
Havstrut, (Larus marinus)
Skräntärna, (Sterna caspia)
Kentsk tärna, (Sterna sandvicensis)

Fisktärna, (Sterna hirundo)
Silvertärna, (Sterna paradisaea)
Svarttärna, (Chlidonias niger)
Tamduva
Skogsduva, (Columba oenas)

 

Ringduva, (Columba palumbus)
Turkduva, (Streptopelia decaocto)
Turturduva, (Streptopelia turtur)
Gök, (Cuculus canorus)
Tornuggla, (Tyto alba)  

Dvärguv, (Otus scops)
Hökuggla, (Surnia ulula)
Sparvuggla, (Glaucidium passerinum)
Kattuggla, (Strix aluco)
Slaguggla, (Strix uralensis)

Hornuggla, (Asio otus)
Jorduggla, (Asio flammeus)
Pärluggla, (Aegolius funereus)
Nattskärra, (Caprimulgus europaeus)
Tornseglare, (Apus apus)

Alpseglare, (Apus melba)
Kungsfiskare, (Alcedo atthis)
Härfågel, (Upupa epops)
Göktyta, (Jynx torquilla)
Gröngöling, (Picus viridis)

Gråspett, (Picus canus)
Spillkråka, (Dryocopus martius)
Större hackspett, (Dendrocopos major)
Vitryggig hackspett, (Dendrocopos leucotos)
Mindre hackspett, (Dendrocopos minor)

Tretåig hackspett, (Picoides tridactylus)
Korttålärka, (Calandrella brachydactyla)
Trädlärka, (Lullula arborea)
Sånglärka, (Alauda arvensis)
Berglärka, (Eremophila alpestris)

Backsvala, (Riparia riparia)
Ladusvala, (Hirundo rustica)
Hussvala, (Delichon urbica)
Trädpiplärka, (Anthus trivialis)
Ängspiplärka, (Anthus pratensis)

Rödstrupig piplärka, (Anthus cervinus)
Skärpiplärka, (Anthus spinoletta littoralis)
Gulärla, (Motacilla flava)   M f flava M f thunberg
Sädesärla, (Motacilla alba alba)
Sidensvans, (Bombycilla garrulus) 

Strömstare, (Cinclus cinclus)
Gärdsmyg, (Troglodytes troglodytes)
Järnsparv, (Prunella modularis)
Rödhake, (Erithacus rubecula)
Näktergal, (Luscinia luscinia)

Blåhake, (Luscinia svecica svecica)         
Vitstjärnig blåhake, (Luscinia svecica cyanecula
Rödstjärt, (Phoenicurus phoenicurus)
Buskskvätta, (Saxicola rubetra)
Stenskvätta, (Oenanthe oenanthe)

Ringtrast, (Turdus torquatus)
Koltrast, (Turdus merula)
Björktrast, (Turdus pilaris)
Taltrast, (Turdus philomelos)
Rödvingetrast, (Turdus iliacus)

Dubbeltrast, (Turdus viscivorus)
Gräshoppsångare, (Locustella naevia)
Flodsångare, (Locustella fluviatilis)
Vassångare, (Locustella luscinioides)
Sävsångare, (Acrocephalusschoenobaenus)

Busksångare, (Acrocephalus dumetorum)
Kärrsångare, (Acrocephalus palustris)
Rörsångare, (Acrocephalus scirpaceus)
Trastsångare, (Acrocephalus arundinaceus)
Härmsångare, (Hippolais icterina)

Ärtsångare, (Sylvia curruca)
Törnsångare, (Sylvia communis)
Trädgårdssångare, (Sylvia borin)
Svarthätta, (Sylvia atricapilla)
Lundsångare, (Phylloscopus trochiloides)

Grönsångare, (Phylloscopus sibilatrix)
Gransångare, (Phylloscopus collybita)
Lövsångare, (Phylloscopus trochilus)
Kungsfågel, (Regulus regulus)
Grå flugsnappare, (Muscicapa striata)

Mindre flugsnappare, (Ficedula parva)
Svartvit flugsnappare, (Ficedula hypoleuca)
Skäggmes, (Panurus biarmicus)
Stjärtmes, (Aegithalos caudatus)
Entita, (Parus palustris)

Talltita, (Parus montanus)
Tofsmes, (Parus cristatus)
Svartmes, (Parus ater)
Blåmes, (Parus caeruleus)
Talgoxe, (Parus major)

Nötväcka, (Sitta europaea)
Trädkrypare, (Certhia familiaris)
Pungmes, (Remiz pendulinus)
Sommargylling, (Oriolus oriolus)
Törnskata, (Lanius collurio)

Varfågel, (Lanius exubitor)
Nötskrika, (Perisoreus infaustus)
Skata, (Pica pica)
Nötkråka, (Nucifraga caryocatactes)
Kaja, (Corvus monedula)

Råka, (Corvus frugilegus)
Kråka, (Corvus corone cornix)
Svart kråka, (Corvus corone corone)
Korp, (Corvus corax)
Stare, (Sturnus vulgaris)

Gråsparv, (Passer domesticus)
Pilfink, (Passer montanus)
Bofink, (Fringilla coelebs)
Bergfink, (Fringilla montifringilla)
Grönfink, (Carduelis chloris)

Steglits, (Carduelis carduelis)
Grönsiska, (Carduelis spinus)
Hämpling, (Carduelis cannabina)
Vinterhämpling, (Carduelis flavirostris)
Gråsiska, (Carduelis flammea)

Snösiska, (Carduelis hornemanni)
Bändelkorsnäbb, (Loxia leucoptera)
Mindre korsnäbb, (Loxia curvirostra)
Större korsnäbb, (Loxia pytyopsittacus)
Rosenfink, (Carpodacus erythrinus)

Tallbit, (Pinicola enucleator)
Domherre, (Pyrrhula pyrrhula)
Stenknäck, (Coccothraustes coccothraustes)
Lappsparv, (Calcarius lapponicus)
Snösparv, (Plectrophenax nivalis)

Gulsparv, (Emberiza citrinella)
Ortolansparv, (Emberiza hortulana)
Videsparv, (Emberiza rustica)
Sävsparv, (Emberizaschoeniclus)

Till början av sidan